Rainbow Rowell

Är Rainbow ditt riktiga namn?

Ja.

Nej, allvarligt talat – står det på din födelseattest?

Ja.

Vad är de tre orden i slutet av Eleanor & Park?

Smell. Du. Senare.

Var du beredd att skriva en fortsättning på Eleanor & Park?

Jag är inte säker. Jag har alltid trott att jag skulle göra det – jag började nästan med det så fort jag avslutade Eleanor & Park. Och nu önskar jag liksom att jag hade gjort det. Bokens framgång har gjort utsikten att skriva en uppföljare riktigt skrämmande. Jag skulle hata att göra läsare som verkligen älskar karaktärerna besvikna. (Jag vill inte vara Jar-Jar Binks själv!) Och jag vet att jag skulle göra någon besviken! Det skulle vara omöjligt att skriva en fortsättning som lever upp till allas förhoppningar och fantasier.

Kommer du att skriva en uppföljare till Fangirl?

Jag tror inte det. Cath och Levi gör en viktig cameo i min bok Landline. Och jag har skrivit en spin-off-bok om Simon Snow – Carry On.

Vad är de tre orden?

Get. A. Job.

Säger det sig att Eleanor & Park är en förbjuden bok?

Ja, den här boken har ifrågasatts i olika skoldistrikt sedan den publicerades 2013. Om Eleanor & Park utmanas i din skola kan du få hjälp och resurser från National Coalition Against Censorship.

Här är en intervju som jag gjorde med The Toast första gången boken utmanades

Den här debattartikeln skrevs av Linda Holmes på NPR. Den handlar om varför vi behöver berättelser med hårda saker i dem

En annan intervju, den här med National Coalition Against Censorship

Läsare över hela världen pratar om Eleanor & Park i den här NCAC-videon

Cory Doctorow gräver i varför Eleanor & Park utmanas och varför boken är viktig

Kommer någon av dina böcker att bli film?

Jag skulle gärna vilja att det skedde. Jag arbetar för närvarande på en filmatisering av Eleanor & Park tillsammans med PICTURESTART och Plan B. Vi håller tummarna!

Dödade Cath Baz i slutet av Fangirl?

Nej. ALDRIG. INGEN KAN DÖDA BAZ.

Cath avslutade sin uppsats inför lektionen. Och hon avslutade sin fiktion, efter att den sista Gemma Leslie-romanen kom ut. Men hon dödade INTE Baz. BAZ LIVES.

Vad är Levis efternamn i Fangirl?

Levis efternamn nämndes ursprungligen inte i boken, men så många har frågat att jag bestämde mig för att namnge honom. DET ÄR STEWART. LEVI STEWART. Liksom de andra Fangirl-karaktärerna är han uppkallad efter en byggnad på University of Nebraska-Lincoln campus. (Cather, Abel, Piper, Avery …)

Varför har Park ett koreanskt efternamn som förnamn?

Min bakgrundshistoria för Parks namn var att ”Park” är hans mammas efternamn och att hans föräldrar tyckte att det skulle vara trevligt för honom att ha båda sina namn, ”Park” och ”Sheridan”. Detta är ganska vanligt i amerikanska familjer – att använda mammans flicknamn som barnets för- eller mellannamn. (Det är en tradition i min familj.) Jag tänkte också på att i många familjer har det äldsta barnet ett mer ovanligt namn. (Som ”Rainbow”.) Och sedan bestämmer sig föräldrarna för att vara säkrare med de yngre barnen. (Min bror heter bokstavligen ”Jerry”.)

Vad hände med Eleanors familj? Vad hände med hennes katt?

Eleanors mamma och syskon flyttade alla till Minnesota. Detta antyds när Park märker att alla tecken på barnen är borta, även om Richie fortfarande är där. Naturligtvis tog de katten. Han är väldigt lycklig i Saint Paul och lever ett ovanligt långt liv för en katt .

Vad är de tre orden?????????????????

Okej, titta. Jag har inte ens berättat de tre orden för min mamma. Men låt oss prata om detta i några minuter . . .

Jag visste alltid, när jag började Eleanor & Park, vad den sista raden skulle bli. Jag visste att Eleanor skulle skicka ett vykort till Park och att det skulle vara ”bara tre ord långt”

Och jag visste att läsarna skulle anta att dessa tre ord var ”Jag älskar dig”. Jag vill att läsarna ska anta det. Det är det självklara svaret – och det är ett lyckligt svar. Skulle det inte vara underbart om Eleanor äntligen sa ”Jag älskar dig”?

Men jag kan inte förmå mig att bekräfta den tolkningen. Eller att säga något avgörande om vykortet – utöver att jag tror att Eleanor skrev något hoppfullt. Park svarar hoppfullt. Han sätter sig upp, han ler, han känner att något med vingar lyfter från hans bröst. Det låter som hopp för mig.

Det gör folk galna när jag pratar så här: som om karaktärerna har egna sinnen och jag bara tolkar deras handlingar utifrån vad jag har läst. Jag skapade Eleanor och Park! Jag borde kunna berätta, konkret, vad det står på vykortet.

Men det är något med det ögonblicket mellan dem …

Det är slutet av boken, och vi gör oss redo att lämna karaktärerna. Deras historia är på väg att bli deras egen igen. (Om du föreställer dig att karaktärerna fortsätter att leva efter att du har stängt en bok; det gör jag.) Så vi backar bort från dem, och de har en intim stund. Och det känns helt enkelt fel att läsa deras post.

Jag vet! Det är galet för mig att säga det! Vi har varit i deras huvuden i 300 sidor, och det är ett vykort – alla på postkontoret har förmodligen läst det. Men i det ögonblicket, som författare, kändes det inte rätt att läsa det, eller att dela med sig av det.

Det viktiga att veta om det där vykortet är att Eleanor skickade det. Hon arbetade sig igenom all sin rädsla och ångest och osäkerhet, och hon sträckte sig ut till Park. Hon skickade honom något som fick honom att le och känna vingar fladdra i bröstet.

Läsare frågar mig ofta – efter att de har frågat om de tre orden – varför jag bestämde mig för att avsluta boken på detta sätt. Varför kunde jag inte ge Park och Eleanor ett lyckligt slut?

Jag tror att jag gav dem ett lyckligt slut.

Jag menar, jag vet att det inte riktigt är ett slut; det finns inga bröllopsklockor och solnedgångar. Det här är inte slutet för de här två människorna. Det är bara där vi lämnar dem.

Men de är 17 år gamla.

Och jag tror inte att 17-åringar får lyckliga slut. De får en början.

Hur kan jag kontakta dig?

Jag är ledsen. Jag är usel på att hålla reda på e-post. Det bästa sättet att kontakta mig är på Twitter. Jag svarar när jag kan – och jag försöker läsa varje tweet.

För förfrågningar om media, intervjuer, evenemang och framträdanden, kontakta:
Dori Weintraub
St. Martin’s Press Publicity
646-307-5571

Min litterära agent är Christopher Schelling på Selectric Artists. Han är hjärtlös och kall, så vänligen kontakta honom endast med professionella förfrågningar.

Jag har fortfarande frågor! Jag håller på att skriva en uppsats! Jag ber dig!

Om du letar efter mer information om mig och mina böcker rekommenderar jag varmt följande nyhetsartiklar och intervjuer. Jag pratar mycket om min skrivprocess, böcker, fandom, musik – alla möjliga bra saker:

En intervju om Carry On med Nicole Chung på den mycket saknade Toast
En vacker essä av Kaye Toal på Buzzfeed om att hitta en fet huvudperson i Eleanor

Gene Luen Yang och Thien Pham – Eleanor & Park book club!

En recension av Landline i New York Times som gladde mig mycket

Den förmodligen mest personliga intervju jag gjort, med Ashley Ford på Buzzfeed
Min första intervju om Carry On, med Time Magazine

Varför Fangirl borde bli en film. Tasha Robinson plockar upp det jag skriver ner på The Dissolve

En recension av Fangirl som jag särskilt älskar av Emily Nordling på Tor.com

Deconstructing Fangirl med Joy Piedmont på School Library Journal-bloggen

En riktigt rolig konversation om Fangirl med s.e. smith på xoJane.com

Möjligen min favoritfråga&A hittills, med Elision: Om fandom, musik och skrivande

Publishers Weekly-intervju: Är sann kärlek verklig? Är Park en fantasi? (Jag gillar verkligen telefonintervjuer.)

BookPages: Extremt välskriven profil/Eleanor & Park recension

Djupa tankar om Eleanor & Park-omslaget med That Cover Girl

Ridiculous Attachments Q&A med Reading Rambo

Extra insiktsfulla Attachments Q&A med Bethany Actually